Mitt skrivande…
Jag skrev ju här i går på bloggen att jag kommit till insikt om att något måste förändras i min kreativa process. Jag tänkte utveckla.
Jag har inga problem med att låta texten flöda och låta mina karaktärer utvecklas. Inte heller har jag brist på inspiration. Det jag just nu har problem med(och det har jag vid några tillfällen haft tidigare också) är att få alla händelseförlopp på rätt kurs. Organisera upp texten och skapa ordning. I livet i övrigt är det ju knappast min starkaste sida, så det kanske inte kommer som någon överraskning att jag även stöter på patrull när oredan visar sig i mitt skrivande.
Jag tror att jag har hittat en lösning, det brukar jag göra. Men den frustration jag känner just nu är vidrig och till viss del förlamande. Jag känner mig misslyckad och orolig. Mina närmaste påpekar att jag visst alltid känner så här när jag är inne i ”processen”. Jag minns inte. Min kreativa reptilhjärna verkar inte kunna minnas dessa känslomässiga trauman.
Ni kanske tycker att jag överdriver? Jag förstår det. Borde jag sluta gnälla? Inte desto mindre är ovanstående vad som far genom mitt inre dessa dagar. Berättigat eller ej. Är jag blockerad så är jag. Måste bara hitta vägen ut.
