Blå måndag…

….och så här ligger det till:

-Jag vågar knappt skriva det en gång till här på bloggen, än mindre säga det högt: Men boken är inte klar. Det har låst sig för mig och jag måste bryta detta. Hur? Ingen. Jäkla. Aning. Har ett möte nu på förmiddagen och sedan drar jag tillbaka hit till kontoret för att kötta.

-Jag känner mig ur form. Energilös. Har rört för lite på mig de senaste veckorna, har suttit på en stol för mycket. Vill ut. Vill springa. Vill vara utomhus. Måste träna. Svettas.

-Behöver rensa. Bland papper, träffa revisorn, skicka fakturor.

Alltså, jag måste bli klar med den här boken. Jag är inne i en så dålig bubbla just nu som måste spräckas. Den här typen av frustration som jag känner just nu är inte värdig.

Jag antar att ni alla vid något tillfälle känner att ni har dåliga vanor som ni önskar att ni kunde ändra på. Och hur svårt det är. Jag brukar vara bra på att se ljuset i tunneln, men just nu gör jag inte det. Jag ser bara tunnelns mörka väggar och ingen ljusning så långt ögat når. Ska promenera fram och tillbaka till mötet och hoppas att den friska luften ger lite energi.

Och till min vänstra hjärnhalva så vill jag bara säga: ”Skärp ihop dig nu, för fan! Det här funkar inte, det är inte läge att svika mig här och nu. Jag som trodde att vi var kompisar.”