Sommarens läsning+e-bok=funkar?
Den här sommaren har jag introducerat mig själv till något nytt, nämligen e-boken. Detta, för oss författare, oerhört kontroversiella ämne. Jag har varit skeptisk, som jag alltid är till nya saker. Men i vanlig ordning hade jag inget för min skepsis, det nya sättet att läsa böcker är alldeles enastående bra.
Jag har appen Dito, ivrigt marknadsfört av mitt förlag (Norstedts) och jag ska erkänna att även i den stora satsningen som gjordes förra hösten så hängde jag inte alls på tåget. Men i somras så hamnade jag på en strand i Frankrike utan något att läsa och bestämde mig för att ladda ner min allra första bok. Dessutom i mobilen. Och tänk så fint det gick att läsa. Så pass bra att jag klämde en hel trilogi i ett nafs. Jag kommer inte att skaffa en läsplatta, det är för knöligt och omständligt i min värld, likaså att släpa med sig Ipaden. För bökigt. Men att läsa i mobilen…som jag ändå har fastklistrad vid min vänstra hand, det passade mig helt perfekt. Ljuset går att dimra, sidorna bläddras fram precis som i en vanlig bok och texten går att få i den storlek som passar.
Givetvis kommer jag fortsätta köpa även fysiska böcker, givetvis kommer jag också att plöja dem. Men jag kommer också att fortsätta plöja i mobilen så min analys av mitt eget läsbeteende är att det kommer att öka. Jag läser numer böcker under lunchen, i kön på ICA, när jag väntar på ett möte, när jag vaknar på natten, i hammocken på landet och på en rad andra ställen där det inte alltid är självklart att man kommit ihåg att ta med sig en bok.
Jag har faktiskt blivit så inspirerad över att äntligen ha kommit tillbaka till min läsiver (som under småbarnsåren faktiskt lämnade en del att önska) och funderar över att dra igång en läsecirkel. En där man på riktigt sitter och pratar om den lästa boken och inte bara dricker goda rödviner. Hur gör ni? Har ni läsecirklar? Hur ofta träffas ni?
Sedan kanske ni undrar vad jag läste? Fifty Shades-trilogin samt Hungerspelen är några av de som betades av. Om Fifty shades-böckerna så tycker jag en väldig massa saker. Som att E L James lyckas skildra ett destruktivt och passionerat förhållande med stora mängder svartsjuka på ett ytterst träffsäkert sätt. Som att sexscenerna kändes rätt tekniska. Som att huvudkaraktärerna kändes för unga för den här typen av berättelse. Personligen tycker jag det känns rätt otäckt. (Lite som om SATC hade handlat om ett gäng tjugoåringar, hela poängen missar på detta i mitt tycke eftersom det ju är erfarenheten och tryggheten med den som gör att man köper upplägget och inte skapar en offerroll.) Som att Mr Grey är en karaktär som kommer att sätta avtryck i litteraturen, good or bad, han gör avtryck. Som att tre böcker känns som ”one too many”, det blev klart urvattnat mellan varven. Som att jag ändå ville läsa dem i ett rasande tempo för att se var relationen tog vägen, hur sjutton skulle de lyckas?
Jag tycker definitivt att den är läsvärd, för den mycket välkomponerande skildringen av en passionerad relation kryddat med galna kontrollbehov. Och till frågan, kan en sådan relation överleva? Vara sund? Det ska bli kul att höra vad ni tycker.
Gällande Hungerspelen…nja, sådär i min smak. Jag hade svårt för berättarperspektivet och för de ständiga upprepningarna. Också där känns tre böcker tämligen urvattnat. Men första boken är galet bra. De andra två kan man lätt skippa. Efter första boken drömde jag faktiskt riktigt otäcka mardrömmar i flera nätter. När gjorde man det på grund av en bok senast? Och jag kan med lätthet konstatera att mina barn (8 o 10 år) absolut inte får se filmen på många år. Har ni läst? Vad tyckte ni?
